De drabbades av synförändringar

Gunilla såg en krokig flaggstång

När Gunilla som vanligt tittade ut genom fönstret hade flaggstången ändrat form. När hon blundade med sitt högra öga blev det ännu tydligare: flaggstången var helt krokig. Hur kan metall böja sig på det sättet, tänkte Gunilla innan hon insåg att det nog var något annat som hade förändrats.

Upptäck synförändringen – rädda synen

Gunilla kontaktade sin optiker, fick remiss till en ögonläkare som skickade henne vidare. Men det hade gått för lång tid mellan upptäckt och behandling. Åldersförändringarna i det vänstra ögat gick inte att behandla och synförändringarna blev permanenta.

Som tur var hade Gunilla fortfarande ett friskt öga. Därför kunde hon fortsätta köra bil och gör allt det andra som blivit viktiga delar av hennes liv. Att sjunga i kyrkokören, läsa Strindberg, cykla och odla rosor i trädgården.

Regelbundna syntest

Två år gick och Gunilla hade anpassat sig väl till livet med begränsat synfält och synförändringar på ena ögat. Men under hösten märkte hon hur förändringarna i det andra ögat kom smygande. Vid det laget hade Gunilla på inrådan av sin ögonläkare klistrat upp ett rutmönstrat papper (ett så kallat Amslerkort) på badrumsspegeln. Varje morgon testade hon om rutorna såg ut som de skulle. Men en morgon klarade hon inte testet. Den här gången väntade hon inte utan agerade direkt. Tack vare tidigt insatt behandling gick synen på det tidigare friska ögat att rädda.

Sedan dess går Gunilla på kontroll varje månad och hon tittar på Amslerkortet varje morgon. Det gäller att vara vaksam och vaken om man ska rädda synen.

Plötsligt såg Johan suddigt

För Johan kom synförändringen snabbt. När han satte sig i bilen för att åka till jobbet en dag hade det dykt upp ett suddigt fält i ena ögat där hastighetsmätaren brukade vara. Johan förstod direkt vad som hade hänt. AMD hade tagit stora delar av hans mammas syn många år tidigare så han var beredd på att den höga graden av ärftlighet kunde göra att även han skulle drabbas.

Synfältet krökte sig

En vecka efter den första upptäckten av det suddiga fältet fick Johan tid på en ögonklinik. Efter undersökningar med ögonbottenkamera och kontrastfotografering var diagnosen klar. Synen försämrades snabbt under månaden som Johan fick vänta på den första behandlingen. Det som tidigare varit ett suddigt fält i mitten av synfältet hade nu antagit formen av ett mörkt moln, som dessutom fick delar av synfältet att kröka sig. På ögonläkarens bokstavstavla kunde han bara läsa den tredje eller fjärde raden.

Trots den snabba förändringen blev Johan aldrig riktigt rädd. Han visste vad det berodde på, förstod varför han drabbats och dessutom var det bara ett öga som var drabbat.

Inget blir bättre av att man oroar sig

Ett år senare blev synen sämre igen. Krokseendet var tillbaka. Men Johan oroar sig inte så mycket. Han är glad att det finns en medvetenhet inom sjukvården om vad våt AMD är. När hans mamma först drabbades fanns det ingenting att göra och hon förlorade efter hand stora delar av synen och fick svårt för att läsa, känna igen folk och se på TV. Johan fortsätter att kolla synen. Ett öga i taget. Om det dyker upp något litet mörkt moln eller om det blir krokigt vet han vad han ska göra.